..men ibland händer det saker som man måste dela med sig av för att kunna gå vidare i livet. Jag har sen en månad tillbaks två katter som heter Linus och Morris. De tycker helt okej om mig trots att jag mutar dem med godis och köper den dyraste kattmaten med den där pösiga vita katten på burken i hopp om att de ska komma att äääääälska mig.
Det här är sååå jag, men Linus och Morris verkar inte fatta det
Eftersom jag är överintelligent så kan jag sen barnsben se bakterier med blotta ögat och den potentiella fara dessa utgör. Därför tar jag inte i handtag på offentliga platser, dricker inte ur andras glas och/eller vattenflaskor, lånar inte heller andra människors mobiltelefoner och hånglar bara med folk som precis har borstat tänderna. Sånna där basic överlevargrejer.
Jag berättar detta för att ni ska förstå vilket trauma följande incident var.
Linus (som inte är överintelligent) åt upp en bit garn han lekte med. Senare samma dag när han skulle bajsa hade garnbiten fastnat i bajskorven som lämnar hans tarm, tyvärr befann sig andra halvan av garnet fortfarande kvar i kattskrället, vilket innebar att han liksom drog med sig bajset ut ur kattlådan och ner på badrumsgolvet. det såg ut som att han var ute och rastade sin bajskorv i ett koppel som han höll fast med rumpan. Typ så här fast lite tvärt om
Väl ute märkte han av sin oönskade följeslagare och försöker då att med tassarna göra sig fri från den efterhängsna bajskorven. Bajs på tassarna, men fri från korven. Han avslutade det hela med att springa från brottsplatsen genom hallen in i min inneboendes rum och gömma sig under sängen där, men det var ingen match för mig att hitta honom där eftersom han hade lämnat tydliga spår efter sig.
Snörbajsande skitkatt.
Rut
Det här är sååå jag, men Linus och Morris verkar inte fatta det
Eftersom jag är överintelligent så kan jag sen barnsben se bakterier med blotta ögat och den potentiella fara dessa utgör. Därför tar jag inte i handtag på offentliga platser, dricker inte ur andras glas och/eller vattenflaskor, lånar inte heller andra människors mobiltelefoner och hånglar bara med folk som precis har borstat tänderna. Sånna där basic överlevargrejer.
Jag berättar detta för att ni ska förstå vilket trauma följande incident var.
Linus (som inte är överintelligent) åt upp en bit garn han lekte med. Senare samma dag när han skulle bajsa hade garnbiten fastnat i bajskorven som lämnar hans tarm, tyvärr befann sig andra halvan av garnet fortfarande kvar i kattskrället, vilket innebar att han liksom drog med sig bajset ut ur kattlådan och ner på badrumsgolvet. det såg ut som att han var ute och rastade sin bajskorv i ett koppel som han höll fast med rumpan. Typ så här fast lite tvärt om
Väl ute märkte han av sin oönskade följeslagare och försöker då att med tassarna göra sig fri från den efterhängsna bajskorven. Bajs på tassarna, men fri från korven. Han avslutade det hela med att springa från brottsplatsen genom hallen in i min inneboendes rum och gömma sig under sängen där, men det var ingen match för mig att hitta honom där eftersom han hade lämnat tydliga spår efter sig.
Snörbajsande skitkatt.
Rut
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar